WEBVTT

00:03.920 --> 00:14.880
Så det är här det tar slut, eller börjar, kyrkogården en speciell plats för de levande framförallt, kanske också för de döda.

00:16.300 --> 00:22.860
Det är här det tar slut, eller börjar, för vad vore egentligen livet utan döden?

00:23.640 --> 00:25.300
Och vad vore döden utan liv?

00:26.240 --> 00:27.120
Hur ser du på döden?

00:27.940 --> 00:29.440
Hur ser jag på döden?

00:30.020 --> 00:31.200
Hur har vi sett på döden?

00:31.940 --> 00:40.020
Det har varierat under historien och gravskicken, alltså hur den döda kroppen har tagits om hand och placerats,

00:40.720 --> 00:45.460
det har visat hur folket, samhället har sett på döden.

00:46.760 --> 00:52.600
Kyrkogården, det är den senaste versionen av hur vi gör.

00:53.020 --> 00:56.140
Och vi befinner oss mitt uppe i en förändring där också.

00:56.720 --> 01:04.040
Här har vi ju Magnus Gabriel Delagardes gravkor, eller vad man kallar det för.

01:07.140 --> 01:10.060
Det här är ju någonting som får en att tänka till ordentligt.

01:11.460 --> 01:14.460
Idag konung, imorgon död.

01:14.620 --> 01:20.740
Och när vi går in genom porten här så går vi just in till de gamla kungarnas kammare.

01:21.920 --> 01:27.800
En dag var de konungar och dagen efter döda.

01:35.700 --> 01:39.220
Är det rimligt och rätt att alla ska ha sin egen gravsten?

01:40.040 --> 01:42.200
Vad säger det om oss att det har blivit så?

01:42.520 --> 01:50.180
Vad säger det om att vi har fått för oss att vi alla på något sätt ska huggas i sten och kommas ihåg?

01:51.120 --> 01:52.300
Det har börjat förändras.

01:53.240 --> 01:56.980
Fler och fler väljer att begravas i urnor.

01:57.640 --> 02:00.840
Förvisso med en liten plakett om vilka de var och vad de hette.

02:00.940 --> 02:05.180
Men ännu fler blir bara ströda för vinden.

02:06.400 --> 02:09.300
Det säger någonting om hur vår tid har förändrats.

02:09.980 --> 02:16.140
Och synen på döden och efterlivet, om ens man tror på ett sånt, uttrycker sig.

02:17.820 --> 02:21.640
Ytterligare andra, de fryser ner sina kroppar.

02:22.340 --> 02:27.300
De vill bevaras. De har en idé om att de kanske ska kunna bli återuppväckta.

02:28.160 --> 02:34.280
Inte genom Herren Jesus Christs försorg som många av de döda på kyrkogården tänker.

02:34.600 --> 02:38.280
Utan kanske en ny uppfinning från Elon Musk.

02:39.300 --> 02:47.140
Och en och andra tänker att de kan tanka upp sitt medvetande, sin själ, till molnet.

02:47.460 --> 02:50.060
Och bli för evigt levande där.

02:50.060 --> 02:54.780
Det är något som går igen. Idén om en fortsättning.

02:55.480 --> 03:03.140
Att det inte är slutet. Kanske inte heller början, men bara ett steg på vägen.

03:03.240 --> 03:05.040
En väg som vi inte vet så mycket om.

03:06.920 --> 03:12.200
Den som lever får se. Eller den som dör blir varse.

03:13.200 --> 03:20.380
Vi är bara, du och jag, alla människor, alla levande varelser.

03:21.200 --> 03:34.840
Vi är bara ett hjärtslag från, eller snarare, ett hjärtslag som inte slår från att veta, förhoppningsvis, vad som händer sen.

03:48.140 --> 03:52.460
Synen på döden i Sverige har genomgått en lång och fascinerande utveckling.

03:52.460 --> 03:56.080
Formad av religion, kultur och samhällsförändringar.

03:56.620 --> 04:04.060
Från de fornordiska föreställningarna om en eftervärld där gudar, krigare och gengångare spelade en central roll.

04:04.320 --> 04:07.240
Till den kristna idén om himmel och helvete.

04:07.680 --> 04:10.640
Och slutligen till vår moderna, sekulära syn.

04:11.800 --> 04:20.720
Under fornordisk tid, som beskrivs i sagor och eddadikter, hade döden en stark koppling till livet och samhällets värden.

04:20.720 --> 04:26.340
Krigare som dog med ära i strid föddes till Valhall, eller Frejas rike folkvagn.

04:27.020 --> 04:32.800
Det efterlivet var intimt sammanflätat med en persons prestationer i livet.

04:33.320 --> 04:35.160
Särskilt med tanke på är och mod.

04:36.200 --> 04:46.680
Samtidigt existerade hel, där stjälare som inte dog i strid, de som avled av ålderdom eller sjukdom, kom att vistas i en mer stillsam tillvaro.

04:48.520 --> 04:52.080
Den fornordiska synen på döden var cyklisk.

04:52.620 --> 05:02.860
Livet var en del av en större kretsgång där stjälen inte nödvändigtvis upphörde att existera, utan övergick till en annan form av tillvaro.

05:02.860 --> 05:17.020
Döden innebar inte ett slut, utan snarare en fortsättning där stjälarna kunde ha kvarvarande inflytande över de levande genom gengångare, draugar och andra övernaturliga fenomen.

05:18.300 --> 05:26.600
Denna uppfattning om liv och död speglade de jordnära och stridsinriktade aspekterna av fornordisk kultur.

05:27.760 --> 05:35.680
Med kristendomens ankomst under vikingatidens slut och medeltidens början förändrades synen på döden drastiskt.

05:36.480 --> 05:47.580
Kristendomen introducerade en linjär tidsuppfattning där människan levde ett liv på jorden och sen fick sin dom i himlen för de rättfärdiga och helvetet för synderna.

05:48.500 --> 05:58.000
Den kristna läran betonade syndernas förlåtelse genom trobön samt stjälamässor som skulle hjälpa de avlidna till paradiset.

06:00.560 --> 06:12.120
Medan den fornordiska synen på döden hade handlat mycket om ära och personligt agerande blev den kristna uppfattningen mer moralisk och relaterad till individens relation till Gud.

06:12.120 --> 06:21.740
Denna utveckling speglar också förändringar i samhällsstrukturen där kyrkan och dess värderingar blev alltmer centrala i människors liv.

06:24.140 --> 06:34.060
Under medeltiden etablerades också kyrkogårdar som helig mark där de döda begravdes med ansiktet vända mot öster i väntan på den yttersta domen.

06:34.060 --> 06:42.040
Gravarna markerades ofta av kors och tanken om kroppens uppståndelse på den yttersta dagen blev helt central.

06:42.880 --> 07:00.340
Under 1800- och 1900-talet då sekulariseringens grepp om samhället blev starkare tappade delvis den kristna uppfattningen sin dominans och döden blev i allt högre grad ett personligt och privat ämne snarare än en offentlig religiös angelägenhet.

07:02.420 --> 07:10.520
Från och med 1800-talet började också vetenskapen och det rationella tänkandet påverka hur döden uppfattades.

07:11.260 --> 07:16.400
Döden sågs mer som en naturlig biologisk process än en andlig övergång.

07:17.560 --> 07:26.880
Begravningar började också ta på sig en mer personlig ton med fokus på individens liv och gärningar snarare än deras relation till Gud.

07:27.770 --> 07:31.580
I dagens Sverige är synen på döden i huvudsak sekulär.

07:32.320 --> 07:45.320
Medan många fortfarande håller fast vid kristna traditioner för begravningar och minnesceremonier är det vanligt att döden uppfattas som ett slut på existensen snarare än en övergång till en annan värld.

07:45.800 --> 07:50.320
Den existentiella och individuella dimensionen av döden har blivit central.

07:50.320 --> 08:01.060
Samtidigt är det vanligt att människor uttrycker sina personliga värderingar genom minnesord, ceremonier och symbolik snarare än genom religiösa riter.

08:02.920 --> 08:11.260
Psykologiskt sett har döden blivit en fråga om hur vi minns och hedrar den avlidna snarare än hur vi förbereder oss för ett efterliv.

08:12.260 --> 08:17.180
Tankar om sorg, arv och hur vi påverkar framtida generationer har blivit allt viktigare.

08:17.180 --> 08:27.560
Den gamla idén om att själen på något sätt lever vidare har delvis omvandlats till en sekulär filosofi där minnen och arv är det som förblir.

08:29.220 --> 08:33.180
Samtidigt ser vi att gamla föreställningar om döden ibland blivit kvar.

08:33.800 --> 08:45.620
Särskilt i folkelåren och inom vissa andliga strömningar som nyheden då, där tankar om återfödelse och andliga sfärer fortsätter att fascinera och inspirera.

08:46.050 --> 08:55.900
Den moderna människans förhållningssätt till döden är därmed en blandning av sekulära och existentiella tankar

08:55.900 --> 09:04.240
med en viss påverkan från den gamla nordiska mytologin som fortfarande kan ses i symbolik och kulturella referenser.

09:07.540 --> 09:13.400
Om jag så vandrar i dödsskuggans dal så fruktar jag inget ont.

09:14.160 --> 09:19.380
För all fader Gud är med mig, hans käpp och hans stav beskyddar mig.

09:20.680 --> 09:22.180
Det är vad tron ger mig.

09:24.060 --> 09:27.960
Och det är när jag har tron, det är när jag har den i mitt hjärta, i min själ

09:28.600 --> 09:33.480
som jag kan göra förfädernas visdom, som jag kan göra det som förfäderna befaller oss att göra

09:33.480 --> 09:35.940
så som det står skrivet i äddan.

09:36.620 --> 09:38.800
Gör rätt och räds inget.

09:40.020 --> 09:47.980
Och om vi alla gjorde rätt utan att rädas, då hade vi levt i en helt annan värld än den vi lever i.

10:18.710 --> 10:22.030
Om det var bättre förr, då döden var levande hos oss.

10:22.570 --> 10:23.810
Något vi förhöll oss till.

10:24.230 --> 10:29.550
Eller som det är idag, med ett avstånd till detta oundvikliga slut.

10:34.060 --> 10:38.540
Välkommen till Ekornavallen i Falköpings kommun.

10:38.840 --> 10:42.040
En fantastisk plats. En unik plats.

10:42.700 --> 10:48.840
Framförallt om man vill lära känna de olika gravskicken som har använts av svenskar

10:48.840 --> 10:51.420
långt innan de var det vi kallar för svenskar.

10:52.640 --> 10:58.000
Här på Ekornavallen finns det alla möjliga gravskick från stenåldern och framåt.

10:58.000 --> 11:03.920
Det finns skeppsättning. Det finns domaring. Det finns röse.

11:04.880 --> 11:10.680
Vi ska promenera runt lite här och titta på de olika gravskicken som har använts.

11:13.980 --> 11:17.500
Dösarna är bland de äldsta megalitgravarna vi har.

11:18.100 --> 11:24.360
De representerar en kollektiv syn på döden där familjemedlemmar begravdes tillsammans.

11:24.360 --> 11:29.080
En vacker sista vila, tycker jag i alla fall.

11:36.450 --> 11:39.290
Gånggryftarna är också från stenåldern.

11:39.930 --> 11:43.170
De byggdes med en gång som ledde in till en gravkammare.

11:44.170 --> 11:50.570
Det som är speciellt med de här, det var att här begravde man människor i flera generationer.

11:51.250 --> 11:56.970
Så att släkten kunde samlas och kanske minnas och kommunicera med

11:56.970 --> 12:03.370
vad man gjorde med både farmor och mormor, farmor och mormors far och så vidare.

12:03.610 --> 12:07.090
Det fanns en kontinuitet i döden.

12:18.110 --> 12:22.110
Hällkistor användes under slutet av stenåldern och början av bronsåldern.

12:22.950 --> 12:26.530
Det var en rektangulär stenplatta som man begravdes under.

12:26.730 --> 12:31.630
Det kunde både vara enskilda individer eller fortsatt familjer som begravdes där.

12:31.630 --> 12:38.310
Här ser vi en övergång från en mer kollektivistisk syn på efterlivet till en mer individualistisk.

12:38.470 --> 12:42.090
Eftersom att det börjar dyka upp enskilda begravda människor.

12:48.010 --> 12:51.630
Gravhögarna var vanliga under brons- och järnoldern.

12:52.470 --> 12:58.910
De riktigt stora byggdes för människor som var speciella på något sätt.

12:59.030 --> 13:03.330
Som var maktmänniskor, som hade rikedom, som hade nått framgång i livet.

13:03.330 --> 13:07.290
Det är det som det gravskicket också symboliserar.

13:08.170 --> 13:14.630
Att man på något sätt i döden också visar den makt man hade i livet.

13:15.510 --> 13:18.130
De här gravhögarna var olika stora.

13:18.770 --> 13:23.190
Lite beroende på hur mäktig, hur rik och hur framgångsrik du hade varit i livet.

13:24.250 --> 13:28.650
Det är också ett tecken på en väldigt individualistisk syn.

13:28.650 --> 13:36.830
På både livet och döden som blir allt mer vanligt på den tiden.

13:48.550 --> 13:55.490
Röset är en gravkonstruktion som användes under bronsåldern.

13:56.590 --> 14:04.410
De tunga stenarna, framförallt de många stenarna, lades på den döda för att skydda kroppen.

14:06.050 --> 14:08.330
Det är en ceremoniell syn på döden.

14:08.470 --> 14:16.350
Men också en känsla av att det finns ett hot som behöver täckas eller skyddas mot.

14:17.630 --> 14:20.730
Vad det betyder och vad det innebär vet vi inte.

14:20.850 --> 14:27.330
Men rösen är en magnifik form av grav.

14:28.470 --> 14:40.610
Även om jag kan tycka att tanken på att vara lagd under ett berg av sten inte känns helt trevlig för mig.

14:56.220 --> 15:09.360
Mellan 1700 f.Kr. och 500 f.Kr. kallar vi olika typer av stensatta gravar för just stenkammargravar.

15:10.360 --> 15:21.720
Det var också platser där man gravlade, ibland enskilt och ibland i generationer, människor som har kommit och gått.

15:23.700 --> 15:35.360
De symboliserar en fortsatt tro på förfäderna och vikten av att hålla samman efter livets slut.

15:38.340 --> 15:45.080
Ungravar och brandgravar används också under 1000-talet f.Kr. till 500 f.Kr.

15:45.840 --> 15:55.760
Människorna kremerades på olika sätt och askan samlades och lades i jorden eller placerades under eller vid stenar.

15:55.760 --> 16:09.260
Återigen finns idén om att livet på jorden är slut och att kroppen bränns, men att det finns en vikt av att hålla samman i döden.

16:14.950 --> 16:28.330
Domaringar användes som gravplatser, tror man, eller som tingsplatser, eller både och, från 500-talet f.Kr. till ungefär 500 f.Kr.

16:29.080 --> 16:34.030
Det består av ett ojämnt antal stenar. De kan vara mindre eller lite större.

16:35.010 --> 16:44.810
Här finns också en idé om en rättvis, social och juridisk tanke som kopplas samman med döden.

16:45.450 --> 16:48.510
Varför och hur har vi ingen aning om.

16:48.510 --> 17:26.760
Här står jag vid resten av vad som en gång var en magnifik skeppsättning.

17:28.420 --> 17:33.510
Skeppsättningarna hör vikingatiden till, både skeppsättningar och båtgravar.

17:34.460 --> 17:44.260
Skeppsättningen är ett antal stenar som står i konstruktionen av, eller som ser ut som en båt på land, med stenar.

17:44.840 --> 17:48.680
Med stävsten och rodersten och så.

17:48.680 --> 17:56.200
Båtgravarna och sin sida är båtar som man baxar upp på land och begraver människan i.

17:56.760 --> 18:06.820
Det här är en vanlig begravningsmetodik under vikingatiden, men bara för de främsta.

18:07.140 --> 18:13.220
Bara för de som hade makt eller någon form av rikedom, såklart.

18:13.540 --> 18:18.000
Vanliga människor fortsatte att begravas på andra sätt.

18:32.280 --> 18:41.860
Under svensk folktro finns en rik och skrämmande flora av varelser som tros rört sig i gränslandet mellan de levande och de döda.

18:42.980 --> 18:53.320
Dessa varelser kunde vara själar som inte fått ro, människor som återvänt från döden, eller andar och väsen som var farliga för de levande.

18:54.320 --> 19:02.560
Många av dessa trosföreställningar var starkt kopplade till en djupt rotad respekt och rädsla för döden.

19:03.160 --> 19:12.060
Samt en upplevelse av att gränsen mellan livet och döden var tunn, tunn och lätt att överträda.

19:13.880 --> 19:18.540
Gengångare är en av de mest kända varelserna i svensk folktro.

19:18.540 --> 19:24.520
En gengångare var en död person som återvänt till de levande svärd.

19:25.900 --> 19:31.400
Detta skedde ofta om personen hade dött under oklara omständigheter.

19:32.300 --> 19:41.640
Om gravsättningen inte gått rätt till, eller om personen hade ouppklarade affärer här i livet.

19:42.960 --> 19:51.260
Gengångare var i regel olyckliga och kunde hemsöka både sin gamla bostad och de levande.

19:52.980 --> 20:06.040
Ofta för att hämnas, för att hemsöka, eller för att kräva att något åtgärdades, till exempel en obetald skuld eller ett brutet löfte.

20:07.960 --> 20:14.760
Gengångare sågs som ett varsel om olycka och död för de som stötte på dem.

20:17.440 --> 20:27.080
Draugen, även kallad draugr i fornordisk mytologi, en mer aggressiv variant av gengångare.

20:27.700 --> 20:31.080
Ofta associerad med vikingapidens begravningar.

20:31.080 --> 20:41.140
Drauger var kroppsligt starka och kunde stiga upp i sina gravar för att skydda sina skatter eller attackera de levande.

20:42.080 --> 20:52.940
De var svåra att döda igen eftersom de redan var döda och de kunde ofta förändra sin storlek eller bli osynliga.

20:57.300 --> 21:07.140
Mylingar eller utbytingar var de odöda stjälarna av oönskade barn som dödats av sina föräldrar.

21:08.260 --> 21:12.660
Ofta av mödrar som tvingades dölja oönskade graviditeter.

21:13.480 --> 21:23.940
De här barnen ansågs som extra farliga eftersom deras stjälar aldrig fick någon ordentlig grav och därför inte kunde vila i frid.

21:25.740 --> 21:37.220
Mylingarna kunde visa sig för de levande genom klagande skrik eller genom att ta sig i fysiska form, ibland som spökbarn.

21:38.820 --> 21:46.500
De krävde att få bli begravda eller hämdertagna på ett korrekt sätt.

21:47.260 --> 21:55.660
Om detta inte skedde kunde de orsaka stor skada på sina föräldrar eller andra som kom i deras väg.

21:58.340 --> 22:06.900
I folktron finns en mängd olika sätt att skydda sig mot de odöda varelserna.

22:08.220 --> 22:14.800
Många av de här metoderna hade att göra med att bibehålla gränsen mellan de levande och de döda.

22:16.380 --> 22:23.200
Och naturligtvis att respektera de rätta ritualerna kring döden.

22:25.660 --> 22:30.300
En korrekt begravning var avgörande.

22:31.540 --> 22:42.780
Om någon inte fick en ordentlig kristen begravning med klockringning och gravlades i vigd jord, då kunde stjälen bli en gengångare.

22:43.780 --> 22:55.400
Att se till så att en person fick rätt begravning var ett bra sätt att säkerställa att deras stjälar inte skulle återvända.

22:56.860 --> 23:04.680
Kors och andra kristna symboler användes ofta för att hålla gengångar och draugen borta.

23:04.680 --> 23:12.100
Ett kors kunde placeras på en dörr eller på en grav för att försegla platsen.

23:13.160 --> 23:26.500
Man kunde hänga dem ovanför sängen eller ovanför olika ingångar till huset så att man stoppade de här obehagliga väsendena från att kunna komma in.

23:30.280 --> 23:38.580
Järn, särskilt i form av spikar eller knivar, var ett vanligt skyddsmedel mot de odöda.

23:40.060 --> 23:50.540
Man kunde placera järnförmål i graven eller till och med spika fast liken i kistan innan det sänktes ner.

23:52.020 --> 23:56.560
Då kunde inte gengångaren ta sig upp och återvända.

23:58.240 --> 24:12.520
Ett annat vanligt trick var att vända den döda på mage i graven så att gengångaren skulle gräva sig längre och längre och längre ner i jorden.

24:21.290 --> 24:26.610
Ett barn som inte blev döpt löpte risk att bli en myling efter döden.

24:27.550 --> 24:36.650
Så att döpa sitt barn och ge den kristen begravning var ett enkelt sätt att skydda både barnet och familjen.

24:42.800 --> 24:49.640
Salt betraktades som ett kraftfullt skyddsmedel mot alla former av övernaturliga krafter.

24:49.640 --> 24:56.980
Det användes för att rena och rensa platser för att hålla andarna borta.

24:58.220 --> 25:05.040
Att kasta en handfull salt över axeln kunde avvärja onda andar.

25:07.620 --> 25:11.400
Något väldigt viktigt var att hålla elden brinnande.

25:12.500 --> 25:14.680
Alltid hålla elden brinnande.

25:14.680 --> 25:22.220
De odöda gillade inte eld. Förhoppningsvis gillar de inte eld än idag.

25:24.460 --> 25:31.560
Rökelse kunde man använda särskilt vid viktiga övergångar som födelse och död.

25:32.000 --> 25:34.940
Det ansågs skydda mot onda krafter.

25:36.900 --> 25:43.860
En nävare var ett magiskt tecken. En kvarleva från den hedniska tiden.

25:44.340 --> 25:48.480
Som ristades i dörrposter eller i väggar.

25:50.640 --> 25:53.240
Hade samma funktion som korset.

25:54.040 --> 25:57.160
Såg till så att de onda andarna inte kunde komma in.

25:57.160 --> 26:23.410
Det är lätt när man sitter vid elden.

26:24.230 --> 26:27.970
Elden som ska skydda från andarna.

26:29.750 --> 26:32.810
Det är mörkt. Stjärnklart.

26:33.710 --> 26:35.490
Ibland hör man konstiga ljud från skogen.

26:37.870 --> 26:39.650
Då är det lätt att förstå.

26:41.010 --> 26:47.970
Lätt att förstå hur våra förfäder kände sig otrygga.

26:47.970 --> 26:50.650
Utlämnade. Ensamma.

26:51.530 --> 26:56.030
Även om de var flera. Med skogarna som kröp närmare och närmare.

26:56.690 --> 26:57.770
Medan solen gick ner.

26:59.150 --> 27:02.990
Även om man levde nära döden. Att den fanns hela tiden.

27:04.110 --> 27:07.610
Undrade man då som nu. Kanske mer.

27:08.970 --> 27:12.150
Med tanke på att vi har blivit så materialistiska idag.

27:13.230 --> 27:16.450
Man undrade vad händer när ögonen sluts.

27:17.970 --> 27:23.050
I skillnad från idag hade man tro. Traditioner.

27:23.130 --> 27:27.550
Man hade ändå en känsla för att det fanns något mer.

27:28.910 --> 27:31.470
Idag är det många som har tappat den känslan.

27:33.410 --> 27:37.330
Den elektriska elden som vi har i våra hem.

27:37.390 --> 27:39.630
Den tränger undan mörkret.

27:41.350 --> 27:44.290
En kall ljuskälla.

27:48.610 --> 27:50.530
Vi är ensamma många av oss.

27:51.890 --> 27:55.910
Vi är ensamma. Går ensamma. Genom livet.

27:57.630 --> 27:59.130
Och många möter döden ensam.

28:00.270 --> 28:01.970
Det var inte många som gjorde det förr.

28:05.850 --> 28:10.150
Jag får ändå en varm känsla i kroppen när jag sitter här.

28:11.830 --> 28:15.410
När jag hör de undliga ljuden. Jag hör knäppandet från elden som skyddar mig.

28:16.410 --> 28:18.550
Vi har pratat om döden på olika sätt.

28:19.590 --> 28:20.650
Sett gravskicken.

28:22.430 --> 28:26.090
Förstått att våra förfäder alltid har hanterat det här.

28:27.230 --> 28:33.670
Alltid har känt att det har funnits ett hopp.

28:35.030 --> 28:37.090
Jag känner också det hoppet.

28:38.310 --> 28:40.410
Jag känner också den tryggheten.

28:44.250 --> 28:49.010
Jag hoppas verkligen att elden fortfarande skyddar mot draugen.

28:51.790 --> 28:55.370
Den verkar vara något otrevligt.

29:02.810 --> 29:04.010
Jag tror att det är en viktig sak.

29:05.110 --> 29:09.930
Förutom att begrava människor på rätt sätt och värdera livet.

29:11.210 --> 29:12.430
Det är att tänka på sina förfäder.

29:14.490 --> 29:17.130
Att ha dem i sinnet.

29:18.190 --> 29:20.530
Vid vissa tillfällen på året.

29:20.890 --> 29:27.610
Midsommar och de olika solvändarfesterna.

29:29.190 --> 29:35.990
Så sägs det att skynket som delar våra världar åt dras undan.

29:37.750 --> 29:42.950
Att vi kan nästan till och med se dem.

29:45.790 --> 29:47.250
Det är värt att tänka på.

29:48.210 --> 29:49.890
Vi är inte ensamma.

29:51.030 --> 29:52.230
Vi är aldrig ensamma.

29:52.970 --> 29:54.370
I blodet, i jorden.

29:56.170 --> 29:58.950
Och någonstans därute i eten.

30:01.430 --> 30:02.290
Så finns de.

30:04.370 --> 30:05.770
Och en vacker dag.

30:06.990 --> 30:08.550
Så finns också du där.